carolineochmira

Jag berättade ju aldrig hur det gick på tävlingen i Rättvik! Det blev en dubbeldisk, filmer kommer. ;) Tessie var i högform och helvild utan dess like. På första agilityklassen sprang hon bara rakt på som en ångvält och tog alla hinder i sin väg, a-hindret tre gånger. :P Så där gick vi bara av planen helt enkelt, ingen idé att fortsätta.

På Hoppklassen gick det bättre, där hoppade hon på sidan av däcket (mellan själva däcket och pelarna som håller däcket uppe) och så tog hon givetvis inte slalomen ;). Annars var hon mer med där och följde mig ganska bra. När dagen var slut var det en trött hund jag lämnade tillbaka till sina ägare.

Min mamma tyckte för övrigt att jag skulle köpa sådana där fina byxor som alla hundmänniskor har. ;) Jodu!! Det vill jag också ha. Definitivt något att önska sig, synd bara att det är så långt tills man fyller år. Hela sommaren och hundsäsongen med tävlingar och läger hinner ju gå då! :P Men den som väntar på nåt gott heter det. Får se om man får något tillbaka på skatten som kanske kan bli ett par byxor. <3

Svart hade varit snyggt, Har röda hundjackor så det blir nog bra. ;9

Mira har börjat löpa för första gången. Det är roligt att se hur hon påverkats av det. Ojojoj vad synd det är om henne nu! ;) Trött till tusen, sova sova sova. Och kramsjuk! Ligger exakt under mig vart jag än är, i köket, soffan, TOALETTEN. Ligger på fötterna helst men så nära som möjligt är bra.

På promenaderna är hon så seg att när Tassa stannat för att kissa måste hon sätta sig ner och vänta, istället för att gå runt och nosa som hon brukar göra. Det har även hänt att jag måste koppla hunden för att hon helt enkelt inte tänker röra sig. Hon stannar, står still, och tittar på medan jag och Tassa fortsätter att gå. :P Kinkig på maten har hon blivit också. Jag har gett dem Axess ett tag nu för att ppappa hade en påse över som hans hundar inte vill ha. Nu har det tagit stopp: "Mamma jag vill ha Carrier!!!" Kyckling och ris, det är grejer det ;)

Min lilla lilla plupp har blivit stor.

Jag blir så fruktansvärt trött på att bo i lägenhetsområde ibland, det är fanimej glas ÖVERALLT. Ska man verkligen behöva gå i sicksack på promenaderna och vara livrädd för att hunden ska skära upp trampdynorna varje gång man är ute och går??? För att inte nämna vad dåligt det ser ut med alla glasskärvor som får ligga kvar hur långe som helst innan någon vänlig människa plockar upp dem? Nu är ju sommaren på väg och man ska kunna gå barfota!

Så detta inlägg vänder sig till alla idioter där ute som gör detta på sina helger, för i h**vete, S-L-U-T-A!!!!!!

Sitter och skriver ut potentiella banor inför kvällens agilityträning. På söndag drar vi till Rättvik på agilitytävling. :) Får se hur detta kommer gå! Har inga tankar alls om det egentligen, blir det en disk så blir det. Det värsta är dock att jag blivit förkyld så här lagom till tenta och tävling.. :S Inte så bra, för att citera Sean Banan..

Kul ska det bli iaf för var länge sen vi var och tränade nu. :) Imorgon så ska vi flytta tillbaka alla hinder till klubben, nu är våren här på riktigt! Taggar inför att få sätta igång med Mira, blir nog många turer dit framöver :)

Håll alla tummar för oss att Tessie inte smiter på söndag och att hon, snälla rara gud, tar SLALOMEN!



Bilden är från agilityuppvisningen på Granngården i höstas :)

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum & tid.
Du ligger här brevid, och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig.

Så sagolikt det är, att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr, och att se hur dagen åter gryr,
en kylig morgon bris, sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill lycklig för att du finns till.

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland,
stunder av lycka att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska &
att älskas vår kärlek varsamhet, är det vackraste jag vet.


Ni som inte har husdjur förstår inte hur ett djur kan betyda så fantastiskt mycket för en. Man är aldrig någonsin ensam, och det finns ingen man i hela världen som kan älska dig så gränslöst och kravlöst som en hund kan.

Jag ligger i min soffa med min Onepiece och känner mig allmänt bedrövlig med en förkyldning som lindar sig tätt om halsen. Mira kryper sakta upp i soffan, något hon aldrig gör vanligtvis, kör ner rumpan bredvid mig och lägger sig över min mage, med huvudet mot mitt bröst.. När jag går och duschar lägger hon sig på badrumsmattan, och sitter även en stund och hänger med huvudet på badkarskanten och tittar på när jag kokar mig själv med hett underbart vatten.

Jag lever i den fantasin att hundar förstår så himla mycket! När man är ledsen eller sjuk finns de ALLTID där för att trösta.

I vintras så sprang vår andra hund bort, jag letade efter henne i flera timmar innan jag till slut fann henne. Mira gick med mig hela tiden, och när jag trött sjönk ihop i snön, rädd att Tassa fastnat någonstans i sin vinterväst och att jag aldrig skulle finna på henne, fick jag en snäll puss i mitt ansikte. "Det kommer bli bra mamma", sa hon, och jag fick orken att leta ett tag till.


Min förra hund,Jä,thunden Ida, som nog egentligen om man ska vara petig, var min brors. Där hade vi en som kravlöst älskade mig av hela sitt hjärta. Hon kunde ligga under verandatrappen en hel dag för att pappa glömt hämta henne, och vänta på mig. Hon skrek av lycka när jag kom hem. Hon följde mig överallt utan att tveka och var en riktigt trogen vän genom hela sitt alldeles för korta liv.

Jag minns särskilt en gång då jag och min vän Maggi, tillsammans med grabbgänget skulle upp till en stuga i skogen och bo en helg. Vi åkte upp och jag släppte ut Ida ur bilen. Vi hade sedan glömt något och åkte tillbaka. Efter några minuter ringer min sambo och frågar om vi tog med oss hunden? Nej nej, svarar jag, hon lämnade vi vid stugan ju! Men se det hade hon inte gått med på. Maggi stannade bilen och 30 sekunder senare dök hunden upp, springandes för allt hon var värd, stor och tjock och 7 år gammal. Inte en sekund saktade hon ned när jag öppnade bagageluckan utan flög in i bilen och la sig till rätta. Livrädd för att bli lämnad kvar måste hon ha sprungit för allt vad benen bar. Då rann mina tårar av lycka för min älskade hund.

Det är orättvist att ett hundliv är så kort, man skulle vilja ha dem kvar för evigt!


Mira är min första alldeles egna hund och jag har aldrig känt så stark kärlek till något i hela mitt liv, som jag gör till denna hund. En klok vän sa idag till mig att, en hund för oss, är vad ett barn är för en mamma. De är våra barn och vi älskar dem som om de vore det.

<3 Så att älskas utav dig, är verkligen det vackraste för mig <3

Min pappa ringde idag, han har en köpare på min bil. Jag har en vit gammal Saab 9000CS (eller vad de nu heter) från -92. Hon är min första egna bil som pappa köpte för 5000kr tre veckor efter att jag fått mitt körkort. Prum heter hon, som en vän döpte henne till då registreringsnumret är PRM. :) Brums flickvän, för er som kommer ihåg den lilla gula bilen Brum på Bolibompa när vi var små.

"Det är kanske lika bra att sälja henne nu, resonerade pappa, hon har redan gjort rätt för sig 18 gånger om". Och det beskriver min gamla bil ganska bra. Hon har varit en trogen vän de senaste åren, alltid startat och tagit mig överallt. Rostig så man nästan kunde stoppa in handen och röra marken, och i slutet både utan AC, helt manuell på alla sätt och vis och utan fungerande bakdörrar. Men hon har ändå varit MIN. :)

Det är lustigt hur en bil kan beröra en så. Min pappa höll med, en bil blir personlig och betydelsefull för en. Så det är med sorg i hjärtat som jag bara får erkänna att min bil har gjort sitt i mina ägor. Nu ska hon bli pendlarbil till Norge. Det känns konstigt att veta att någon annan kommer kalla henne sin framöver. Att Maggis stereo kommer tas för en helt vanlig stereo utan bakgrund och historia. Extraljusen som kommer från pappas gamla golf, som tagit honom 56000 mil innan rosten till slut tvingade bilen till döden. Minnen... :)

Så farväl min älskade bil, du har varit en trogen vän och jag hoppas nästa person ger dig lika mycket kärlek som  du förtjänar.

Hade en helskön helg i regniga men åh så vackra Bergen. :) Akvarium, utsikter och påhälsning av fina tjejer. Flyget dit och hem gick faktiskt bra, var så sjukt länge sen jag flög så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Men man kan ju inte säga annat än att synen av att ligga ovanför molnen och solen skinare starkare än någonsin förut är ju helt underbar. :) Min flygrädda kamrat gav några kloka ord: "Nu kan vi kracha". Så fint var det! ;)
På akvariet fanns det mycket, även de här otäckingarna!
 
plus ett helt rum full i de här äcklen!


Vi träffade även supermysiga koi-fiskar. ;) "Så här ska ni göra!" sa en kille ur personalen bestämt när han såg att vi stod och tittade på dem. Sen stoppade han helt sonika ner båda händerna i vattnet och 20 koi-fiskar i varierande storlek kom simmande emot honom och sög på hans händer. Vi fick ju lov att prova så klart, även om vi inte var lika modiga som han direkt ;)

Vi fick ett härligt avslut på akvariet med en Säl-show :) De är ju underbara djur med det mest härliga utseendet.