carolineochmira

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum & tid.
Du ligger här brevid, och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig.

Så sagolikt det är, att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr, och att se hur dagen åter gryr,
en kylig morgon bris, sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill lycklig för att du finns till.

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland,
stunder av lycka att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska &
att älskas vår kärlek varsamhet, är det vackraste jag vet.


Ni som inte har husdjur förstår inte hur ett djur kan betyda så fantastiskt mycket för en. Man är aldrig någonsin ensam, och det finns ingen man i hela världen som kan älska dig så gränslöst och kravlöst som en hund kan.

Jag ligger i min soffa med min Onepiece och känner mig allmänt bedrövlig med en förkyldning som lindar sig tätt om halsen. Mira kryper sakta upp i soffan, något hon aldrig gör vanligtvis, kör ner rumpan bredvid mig och lägger sig över min mage, med huvudet mot mitt bröst.. När jag går och duschar lägger hon sig på badrumsmattan, och sitter även en stund och hänger med huvudet på badkarskanten och tittar på när jag kokar mig själv med hett underbart vatten.

Jag lever i den fantasin att hundar förstår så himla mycket! När man är ledsen eller sjuk finns de ALLTID där för att trösta.

I vintras så sprang vår andra hund bort, jag letade efter henne i flera timmar innan jag till slut fann henne. Mira gick med mig hela tiden, och när jag trött sjönk ihop i snön, rädd att Tassa fastnat någonstans i sin vinterväst och att jag aldrig skulle finna på henne, fick jag en snäll puss i mitt ansikte. "Det kommer bli bra mamma", sa hon, och jag fick orken att leta ett tag till.


Min förra hund,Jä,thunden Ida, som nog egentligen om man ska vara petig, var min brors. Där hade vi en som kravlöst älskade mig av hela sitt hjärta. Hon kunde ligga under verandatrappen en hel dag för att pappa glömt hämta henne, och vänta på mig. Hon skrek av lycka när jag kom hem. Hon följde mig överallt utan att tveka och var en riktigt trogen vän genom hela sitt alldeles för korta liv.

Jag minns särskilt en gång då jag och min vän Maggi, tillsammans med grabbgänget skulle upp till en stuga i skogen och bo en helg. Vi åkte upp och jag släppte ut Ida ur bilen. Vi hade sedan glömt något och åkte tillbaka. Efter några minuter ringer min sambo och frågar om vi tog med oss hunden? Nej nej, svarar jag, hon lämnade vi vid stugan ju! Men se det hade hon inte gått med på. Maggi stannade bilen och 30 sekunder senare dök hunden upp, springandes för allt hon var värd, stor och tjock och 7 år gammal. Inte en sekund saktade hon ned när jag öppnade bagageluckan utan flög in i bilen och la sig till rätta. Livrädd för att bli lämnad kvar måste hon ha sprungit för allt vad benen bar. Då rann mina tårar av lycka för min älskade hund.

Det är orättvist att ett hundliv är så kort, man skulle vilja ha dem kvar för evigt!


Mira är min första alldeles egna hund och jag har aldrig känt så stark kärlek till något i hela mitt liv, som jag gör till denna hund. En klok vän sa idag till mig att, en hund för oss, är vad ett barn är för en mamma. De är våra barn och vi älskar dem som om de vore det.

<3 Så att älskas utav dig, är verkligen det vackraste för mig <3