carolineochmira

Jag går en treårig utbildning till Arbetsterapeut på Örebro Universitet. För två veckor sedan började jag min tredje termin!! :D tiden går så fort så det är sanslöst. Kul är det iaf, om än lite svårt. Hela denna termin så läser vi Anatomi och fysiologi och jag kan säga att jag känner mig BLÅST! Så många latinska ord som jag MÅSTE få in i mitt huvud, och gärna veta var de hör hemma. :P En hel termin kommer att behövas kan jag säga!

Igår kompletterade jag min hemtenta i Hälsofrämjande arbete, hoppas på bättre lycka denna gång. På detta år som jag gått så har jag faktiskt "bara" fått Underkänt två gånger, denna tenta inräknad.


Emellanåt jobbar jag lite på Lågprisvaruhuset i Torsby, där var jag idag en sväng för det kom varor. "Vet du vad vi kallar dig bakom din rygg?" sa min chef en gång när jag stod i kassan och märkte varor, "Nej vadå? O.o?" svarade jag. "Duracellkaninen" svarade han med ett flin. Det är anledningen till att jag alltid får hoppa in vid varuleveranser. :P Ja... vad svarar man på det? Jag går och går och går antar jag. 
Men hemmaätr då batterierna slut, borde plugga lite nu men orken infinner sig INTE, får nog göra ett nytt försök imorgon.  

Förra veckan var en resande vecka, 122 mil på 7 dagar.

Den började lugnt och härligt i solen med en låångpromenad. :)

Det negativa med att bo ute i skogen är att hur gärna man vill fortsätta gå så möts man ibland av detta som tvingar en att vända. :P


I måndags ringde iaf min pappa och berättade att min farfar låg var väldigt dålig, så pass att de inte visste om han skulle överleva natten. Trots att han bor 50 mil bort gamla gubben så satte jag mig ändå i bilen och åkte iaf de första 20 milen till pappa i Älvdalen. På tisdagen drog vi sedan iväg till Hedesunda, Gästrikland. Som skönt var hade min farfar kommit på bättringsvägen, han hade en inflammation i armen som gjorde att han såg ut som Karl-Alfred himself men bättre var han iaf. :) Det kändes skönt att ha åkt iaf, man vet aldrig vilken gång som kan vara den sista med en människa som närmar sig 90 med stormsteg.




Det var skönt att komma hem till Älvdalen en sväng också och se på hur lilla Krösa-Maja växer sig stor och stark. Gosig som en nallebjörn är hon fortfarande trots att hon har växt så man knappt kände igen henne. :)



Sen fick jag en tokig idé att "va fan, nu när jag ändå är halvvägs där, varför inte hälsa på mormor och morfar också?" vilken resulterade i att på fredag styrde skutan mot hälsinglands härliga natur :) närmare bestämt: Loos!
Det var riktigt skönt, det där är ett ställe jag riktigt stormtrivs på! Långa promenader med mormor så stegräknare blev grön av lycka ;)



Ett perfekt avslut på veckan blev iaf att komma hem och hitta stickade sockor från mormor (hon visste ju inte att jag skulle komma förrän hon redan skickat dem) i postlådan. :)

Åh vilken härlig helg!

Besök av Sofia i fredags vilket resulterade i att jag uppnådde mitt motionsmål på över 10 000 steg ;) min stegräknare på telefonen hoppade av lycka.

På kvällen kom gänget från Leksand och även Maria och Gabbe och förgyllde vår helg. :)

Pimpling, skoter och brasa med korv var vår lördag och Mira tyckte detta var TOPPEN! Hon och Jontes enorma labbe Rooke fick springa hem bredvid skotern, det var en syn det!! Tänk om jag fått kort på det, det var lycka i sin renaste form! :D Det märktes dock vem som var 7 månader och vem som var 7 ÅR gammal. ;) Rooke fick ge upp innan vi kommit hem och körde huvudet i snön: "Nåd, fortsätt utan mig, jag orkar inge mer!" Mira dock hade inga problem med att hänga med, och på slutet när vi åkte i Rookes hastighet tror jag t om hon tyckte det gick för sakta, hon sprang framför, bakom, på sidan, på andra sidan, noll rädd för skotern, det var riktigt roligt! :)